Jultider

Snön faller tät, ligger orörd utanför fönstret. Vit, vacker, kall.

Denna julen är inte som andra jular.

Det är en jul i stillhetens tecken.

 Känner ingen julstress alls.

Andas.

 Tänder ett ljus för pappa och mormor, som båda lämnat detta jordeliv under månaden som gått. 

Känner ett nytt slags lugn.

Andas.

Så mycket har hänt i år.

Så mycket svårt, kämpigt. Men även vackert, underbart och kärleksfullt.

 Så många förändringar, så mycket förluster. 

En del väntade en del väldigt oväntade.

Känner att det måste vara meningen. 

Att jag kanske måste sortera bort gammalt för att lämna plats åt nytt.

Så många avslut - leder till en ny början.

Andas.

Nu måste jag lyssna till mitt hjärta. 

Hitta en ny tro på framtiden.

Fylla på med hopp, kärlek och trygghet.

Andas.

Tillsammans ska vi nu landa, barnen och jag.

Det är vårt liv vi lever och det skall vi ta vara på.

Vi är redo.

Massor av julkramar

Peggy

Här och Nu

Det finns inget igår, det finns inget imorgon, det finns inget förr, det finns inget sedan.

Allt som finns är här och nu.

Varje minut är som en evighet, varje dygn som en minut. Tiden står stilla och allt går så fort. Elmer är här, 7,5 vecka för tidigt. De vackraste 2035 grammen och 45 cm som finns.

Det finns ingen oro, det finns ingen rädsla. Det enda som fyller mig är kärlek och tacksamhet.

Tacksamhet över att han är frisk och stark, tacksamhet över att han inte föddes ännu tidigare, tacksamhet över att vi snart kan komma hem.

Och mitt hjärta är ännu lite större.

Välkommen lillebror, vi älskar dig!

Sol och havsdoft

Fick träffa min älskade dotter i helgen som gick.

Det är så obeskrivligt skönt att se att hon är relativt oskadd.

Att hon fortfarande vågar vara glad och säga vad hon vill.

Jag älskar henne så mycket att det inte går att beskriva med ord.

Jag älskar mina söner precis lika mycket.

Saknar er.

Kram Peggy

Kärlek och glädje.

Jag har myst vid pysselbordet i några timmar. Resultatet blev en ny layout om min stora son.

Ett helt underbart foto, taget i somras. Det är så mycket kärlek och glädje i bilden. Precis så som vi brukade ha det.

En bild säger mer en tusen ord

Kramar från en mamma som längtar, saknar, sörjer och hoppas.

Peggy

Orka kämpa

Vi har alla våra fighter att kämpa. Vi har alla våra mål att kämpa emot. En del stora, en del små. Ibland hårt ibland lättare. Men ingen tjänar på att jämföra sina problem med andra. Tänka att; jag ska inte gnälla, det finns alltid de som har det värre. Nej gör tvärt om. Berätta vad du går igenom och hur du känner dig. Det finns alltid människor som förstår och som kan stötta dig och det är guld värt.

Jag har vågat berätta.

Jag är glad att jag började berätta, redan för ett par år sedan. Det gör att mina vänner förstår lite mer av det som händer nu. Och de finns där. De stöttar mig, kramar mig, hjälper mig upp på fötter varje gång jag faller.

Som flera av er vet så kämpar jag för mina barns rättigheter.

Mina barns rätt till en trygg vardag.

Mina barns rätt till sin mamma.

Mina barns rätt att slippa bli psykiskt misshandlade av sin pappa.

Mina barns rätt till att gå i skolan, varje dag.

Mina barns rätt att komma hem.

Som ni förstår är detta en oerhörd svår och jobbig kamp. Det är tungt och svårt att bära. Jag blir ledsen, orolig och rädd. Jag blir arg och förtvivlad. Jag blir hoppfull........

Och utan mina vänner vet jag inte om jag hade orkat.

Jag måste orka. För barnens skull.

Men jag vet inte om jag hade klarat det.

Jag försöker att fokusera på det jag har som är positivt.

Försöker förstora upp alla positiva detaljer och glädjas åt dem.

Försöker att göra saker som får mig att skratta och må bra, mitt i elendet.

På så vis är det lättare att orka med det svåra. Att orka kämpa vidare. Att inte ge upp.

Jag måste intala mig att allt kommer att bli bra.

Layouten handlar om Michell, en av alla vänner som stöttar mig nu.

Hon har kämpat sitt eget slag. Mot kilona.

När bilderna togs hade hon gått ner 50 (!) kilo. Det kan inte ha varit lätt, men det är så häftigt att se. Hoppas du är riktigt stolt över att ha lyckats uppnå ditt mål, Michell.

Ta hand om era vänner och krama allihop. En kram behöver man alltid.

Peggy

Liv....MITT LIV

Det första jag gjorde mig av med efter skilsmässan för fyra år sedan var fasaden. Den vidrigt äckliga tomtebolyckefasaden. Den tråkiga, fula perfekta fasaden.

Hans fasad.

Den som jag ändå aldrig kunde leva upp till. Jag ville ha tillbaka livet. Mitt liv. Jag ville släppa in männsikor. I mitt liv. Jag ville vara äkta, ärlig, levande. Jag hade saknat det så mycket. Det finns ingen vän som bryr sig om små gruskorn i hallen, en och annan dammråtta under sängen eller disk från igår på diskbänken. Jag bryr mig inte heller. Jag vill mycket hellre spela spel eller läsa saga med mina barn. Diska kan jag göra sedan.

Det finns ingen vän som tror att du alltid är glad, som inte tycker om dig om du visar att du är arg, ledsen eller besviken ibland. Jag släppte in folk i mitt liv igen. Började berätta. Och de förstod. Jag är inte perfekt. Jag är inte ständigt lycklig. Jag har inte alltid välstädat hemma och jag har inte alla senaste teknikprylarna i mitt hem.

Jag VILL inte vara perfekt.

Jag vill bara vara jag.

Glad, lycklig, ledsen, arg, stark, sårbar.......Jag är allt, jag vill vara allt. Och nu, när ingen längre, med våld, tvingar mig att låtsas att mitt liv är perfekt, vågar jag vara allt. Ge allt. Ta emot allt.

Stor kram

Peggy

Fotografierna på layouten är tagna av världens bästa fotograf My. http://www.myfoto.se/ (sätt på ljudet och njut!)

LYCKA

Äntligen, äntligen, äntligen. Att leva i denna känslomässiga, fruktansvärda bergochdalbana är oerhört jobbigt. Så svårt. Längtan, kärleken, oron.

Nio veckor!

Nio veckor, det kan vara en väldigt lång tid. I detta fallet en outhärdlig lång tid för mig. Tänk då hur långt det upplevs av barnen. Dessa oskyldiga små liv som inte har fått välja själva. Som bara använts som maktmedel. Mot mig. Man blir så ledsen. De förstår inte. De har saknat oss. Jag vill bara krama, trösta, säga att allt kommer att bli bra igen.

Men denna helgen har det varit lycka. Två var hemma igen. Lättnaden över att se att dem, dela dagen med dem. De har längtat lika mycket som jag. De har uttryckt stor saknad, lättnad, glädje, denna helg. De har kramats, varit nära, skrattat. Nu vill de stanna här i nio veckor. Det har de båda sagt. Flera gånger. Önskar så att de fick.

Ta hand om varandra och kramas mycket.

Peggy

Äntligen.

Hej hej alla!

Det var vansinnigt förskräckligt vad jag är dålig på att uppdatera här. Jag hinner inte riktigt med, tror jag. Kan försöka skylla på att datorn för det mesta är upptagen av andra än mig :-)

Så nu följer en litlen bildkavalkad över vad jag har haft för mig den senaste månaden. Det är bara nöjen för hela slanten...........

Nä, så är det ju inte riktigt i verkligheten, men allt vardagsslit vet ni ju redan hur det fungerar så det behöver jag väl inte berätta om?

Vi börjar väl lördagen 11/9.

Då hade vi fest med goda vänner. Det var grevar, grevinnor och tjänstefolk. Det var "mord på slottet" och kriminalkommisaren fick komma.

Fantastiskt roligt, med många skratt. Kika in på www.niceparty.se om du är nyfiken.

Här är vi då, grevinnan Inez Gyllenstierna och min "svägerska" Margareta Gyllenstierna.

Är vi inte vackra så säg......

Dagen efter var jag på prova på Linedance i Älvängen. Ruskigt roligt det med.

Här är deras hemsida om ni vill titta.

Och på kvällen samlade vi ett gäng från Aktiv Ungdom för att åka till studion och vara med i Bingolotto. Tre av mina duktiga scraptjejer fick sitta framme hos Lotta och visa upp sina alster i TV. *stolt* Här är de. Alla "Aktiv Ungdom barn" som var med hos Lotta i Bingolotto.

Mina pojkar Lukas och William står i mitten framför Lotta. För två veckor sedan hämtade William hem en ullig, gullig kompis med långa öron. Hoppsan heter han och jättegosig och mysig. Tanken var att han skulle bli kompis till Einar (marsvinet) här hemma, men se det gick inte alls det. Stackars Einar kan man säga ;-) Så Hoppsan har fått flytta ut till hönshuset istället. Det blev mycket bättre.

Mina bonusar har fått en lillebror. En scrappad tavla och mjukaste snuttefilten blev vår present till det nya underverket med familj.

Förra helgen var det rekordträff i Mölnlycke och här är två av layouterna jag hann med där.

Detta är min dotter Danielle, som har somnat så gott hos sin avgudade bonussyster, ute i trädgårdssoffan. Jag tycker att bilden är helt underbar och det passade med en såpass här enkel LO.

Den här layouten var dagens första utmaning och gjord efter en skiss.

Och så till sist.....denna helgen har det varit CC hos scraplyckan

Jag hann med 6 st utmaningar och två av barnen gjorde var sin LO.

Här visar jag tre av mina.

Gjord till en utmaning där journalingen skulle handla om något annat än händelsen på bilden.

Och denna gjord till en skiss med hösttema.

Den sista är gjord med ett speciellt kit man kunde köpa hem i förväg om man ville.

Där ser ni......jag har hunnit med en del ändå.

Förutom detta hämtade vi hem tre nya kycklingar igår, så nu har vår hönsflock vuxit lite.

Dessutom har vi börjat på hundskola med Stina och DET, mina vänner, är en utmaning!! Vår snälla och hyfsat lydiga vovve är en rikgtig värstinghund i skolan. Helt galen blir hon och vill helst inte fokusera på något annat än de andra hundarna. Kul, kul när hon är så stor och stark som hon är. Och ju olydigare Stina var, desto godare godisar stoppade instruktörerna åt mig *fniss*. Nåja, det blir väl bättre och vissa saker gjorde hon faktistkt rätt. Vem har sagt att allt skall vara lätt?

Ha det nu riktigt bra så skall jag försöka att uppdatera snart igen. (innan jul i alla fall)

Kramar Peggy

Bröllop och kärt återseende.

Så var mitt långa härliga sommarlov till ända. Det är förskräckligt att tiden får lov att gå så fort. Jag är sommarledig längre än de flesta och ändå känns det som det bara var förra veckan som jag hade hela sommarlovet framför mig. Varje höst undrar jag.....vad hände?

Nu är det bara att vänja sig vid att kliva upp i ottan igen. I morse var det inte ens ljust när väckarklockan ringde.

Jag hoppas på många varma sensommardagar och ser fram emot en vacker höst. Försöker spara på varje minut, varje leende, varje skratt. Vill inte att tiden skall springa ifrån mig.

Idag bjuder jag på lite kärlek, men jag måste börja med att be om ursäkt för den dåliga bildkvalitén. Färgerna har inte blivit som de skulle på grund av det underliga ljus som råder här hemma idag. Men jag ville inte vänta till en annan dag.

Jag fick ihop en bröllopslayout till slut och visst är de vackra, min barndomsvän Linda och hennes Henrik.
Det är lite svårt, tycker jag, att göra EN layout när man vill ha med så många kort att man kunnat göra ett helt album. Jag har väldigt svårt för att välja bort fotografier. Men efter mycket sorterande tycker jag att det blev riktigt bra så här.

Jag har med många vackra, romantiska detaljer. Så man kan titta på sidan lääääänge.
Minirosor, blommor, spetspand, pärlor och hjärtan så klart.

Det ljusaste bandet har jag sparat från bröllopet (i två år har det legat i min låda) och det är från det bandet och brudbuketten som jag utgått när jag valt färger till layouten. Och visst är den vackra pärlswirlen med små grå rosor helt underbar??!!

Ibland hittar man sin inspiration på de mest oväntade ställen. Den här tagsen är en del av en annons i GP. Urklippt och laminerad blev den en fin dekoration.

"Låt musiken ta dig vart den vill" står det och med ett vackert kartpapper, noter och en biljett blev det helt perfekt till detta foto på min son.

Musik är en del av livet och ALLA får spela och sjunga så mycket de vill.

Det spelar ingen roll om man är jätteduktig eller inte särskilt musikalisk alls, så länge det är glädje. Musik skall vara glädje, musik är glädje och i musikens värld kan du resa vart du vill. Eller hur? Det här är Stampen. En gammal snäll katt som flyttade till oss från Håkans farbror för två år sedan. I November förra året försvann han.

Han har väl gått upp i skogen och dött, tänkte vi. Han var ju gammal.

Men så, häromdagen, så satt han här utanför dörren och väntade på att vi skulle släppa in honom. Som om inget hänt, som om ingen tid förflutit.

Tänk om han kunde berätta var han har varit, varför han kom tillbaka.

Barnen blev jätteglada när jag berättade. Det kommer verkligen bli ett kärt återseende när de kommer på fredag.

Kram till er alla

Peggy

Nyaste familjemedlemmen

Finaste Stina har flyttat hem till oss!

Vi har pratat ganska länge om att skaffa hund. Både min sambo och jag har haft hund i många, många år och det hör liksom till familjen.

Så, för någon vecka sedan, ringde en vän och undrade om vi kände någon som kunde ta hand om en hund som behövde ett nytt hem och det var underbara Stina det.

Tänk så bra det blir ibland.

Visst är hon fin?

Puss husse!!!

Hunden till vänster i bild är vi bara hundvakter till.

Ha det bra

Kram Peggy

Härliga, underbara sommarvärme!!!!

Jag älskar verkligen sommar och värme. Tillbringar nästan all min vakna tid utomhus och njuter varje minut.

Midsommar firades med släkt och goda vänner och dagarna efteråt har fortsatt i samma anda.

Mina vänner, Håkans vänner, barnens vänner våra vänner. Huset har varit fullt från morgon till kväll. Nej nu skrev jag fel. På dagarna har vi ju varit ute, men på natten har huset varit fullt av familj och övernattande gäster. Barnen badar i poolen och maten lagas på grillen. Inte på natten då, utan på dagen, då vi är ute!

Allra mest njuter jag just nu av en kopp te på förstutrappen, där jag kan se barnen leka, våra nyinflyttade hönor gå och picka och Mayas två lurviga kattungar busa på gräsmattan.

Vi lever enkelt lantliv varje dag och jag älskar det!!!!!

midsommaraftonens jorgubbar med vispgrägge.....mmmmmmmm.

Vackraste brorsdottern!

Tuppen Joakim och hönan Sandy, som är döpt av Lukas efter ekorren i Svampbob fyrkant.

Den andra hönan har Danielle döpt, helt själv. Hönan heter....håll i er nu...

Kajsa Motorcykel Törnrosa Askungen Snövit Belle Winblad Olausson.

Och detta är Tilde (också döpt av Danielle), en av Mayas söta, söta, söta bebisar, som nu är 1 månad gamla.

Måste ju också berätta att i sommar blir det en utflykt till Kolmården för vår del.

William har nämligen vunnit en dags inträde till parken, delfinariet och Zafarit för två vuxna och två barn. Inte illa va?!

Ha det nu riktigt bra i sommarvärmen och glöm inte att ta er tid att njuta!!!

Kram Peggy

Naggande god

Jag har varit på provapå trådslöjd.

Resultatet blev en brödnagg.

Det här var riktigt, riktigt roligt. Och man kan ju göra otroligt fina saker.

Det är synd att man inte har tid med hur många hobbys som helst.

Här kommer ett par bilder från förra helgens korvgrillning och pinnbrödsbakning med barnen.
Mysigt var det. Solen sken och det droppade från taken. Man fick en liten förhoppning om att våren kanske är på väg ändå......

Tjohoooo - jag lever!!!!

Och jag kan stå på båda benen också!!!

I dag har äldsa sonen och jag för första gången provat

på utförsåkning.

Ja så mycket utför var det väl inte, vi höll oss längst ner i backen

där det inte lutade så där jättemycket. Det gick fort nog ändå.

Och vi lyckades båda två att varken slå eller skratta ihjäl oss.

Det ni!!!

William fick verkligen mersmak, så om vintern håller i sig blir det kanske fler gånger.

Häromdagen var vi hemma och hälsade på våra trevliga grannar.

En bukett vintervita tulpaner och ett hemgjort kort som

"god fortsättningshälsning"

De fina snöflingorna är tilltryckta smyckefästen. Min mammas idé faktiskt.

Ett beställt 50-årskort.

Mycket blommor, spets och rosetter är fint tycker jag.

En liten ängel som pricken över i.

Nu är jullovet nästan slut.

På måndag blir det till att hålla tummarna för att bilen startar på morgonen.

Då väntar jobb, skola och dagis igen.

Kram Peggy

Utdrag ur "godisboken"

Brrrrrr.....vilket väder vi har.

För egen del kan jag säga att jag inte är särskilt förtjust i vintern.

Det är för kallt.

Men att leka vinterlekar med barnen ute i snön - DET ÄR BUSKUL!!!!

Idag har vi spenderat vår tid i pulkabacken. Full fart!

Och när näsorna blev för kalla gick vi hem och gjorde varm oboy och varma mackor. Mums!

Som jag lovade igår, kommer här ett vintrigt utrag ur "godisboken":

December 2003.

Den första snön hade kommit. William, 3 år, hade väntat och längtat i säkert en hel månad. Nu stod han som klistrad vid fönsterrutan och tittade lyckligt på de stora vita flingorna.

Jag ville gå därifrån för att duka fram frukosten. När William protesterade så föreslog jag att han skulle följa med ut i köket och titta i köksfönstret i stället.

Glatt skuttade han upp i kökssoffan vid fönstret och tittade ut.

- Men mamma, det är snö i min sandlåda, utbrast han.

- Ja, svarade jag. När det snöar så kommer det snö överallt.

Det blev tyst en stund och sedan sa William med mycket butter röst och trumpen min.

- Jag skulle vara glad. Jag SKULLE vara glad!

VARMA vinterkramar från

Peggy med familj

Nytt år

I dag börjar mitt nya år.

Under några dagar har livet stått stilla.

I dag börjar det om.

Livet är viktigt, kärleken är viktig, tiden är viktig.

Den tid vi har.

Ta vara på den, på er, på oss, på varandra.

"Älskar mamma, älskar pappa, älskar William, älskar Danielle,

älskar farmor, älskar Dennis, älskar ALLA!!!"

Så sa min son Lukas när han var fyra år.

Jag känner så just nu.

Jag älskar så många, så mycket, på så olika sätt.

Och jag känner mig älskad.

Kärleken är varm och trygg.

Kärleken ger styrka.

Kärleken sprider sig som ringar på vattnet.

"Livets hemlighet; allt kommer att bli bra"

Tusen kramar till er alla

Peggy

I morgon tänkte jag bjuda på ett utdrag ur "godisboken"