Jultider

Snön faller tät, ligger orörd utanför fönstret. Vit, vacker, kall.

Denna julen är inte som andra jular.

Det är en jul i stillhetens tecken.

 Känner ingen julstress alls.

Andas.

 Tänder ett ljus för pappa och mormor, som båda lämnat detta jordeliv under månaden som gått. 

Känner ett nytt slags lugn.

Andas.

Så mycket har hänt i år.

Så mycket svårt, kämpigt. Men även vackert, underbart och kärleksfullt.

 Så många förändringar, så mycket förluster. 

En del väntade en del väldigt oväntade.

Känner att det måste vara meningen. 

Att jag kanske måste sortera bort gammalt för att lämna plats åt nytt.

Så många avslut - leder till en ny början.

Andas.

Nu måste jag lyssna till mitt hjärta. 

Hitta en ny tro på framtiden.

Fylla på med hopp, kärlek och trygghet.

Andas.

Tillsammans ska vi nu landa, barnen och jag.

Det är vårt liv vi lever och det skall vi ta vara på.

Vi är redo.

Massor av julkramar

Peggy

Mina innersta gömmor.

Längst in i mina innersta gömmor förvarar jag mina drömmar. Stora drömmar och små drömmar. Väl skyddade och gömda för omvärlden. Jag lärde mig att stänga och låsa väl om mina drömmar, mina tankar och mina innersta känslor under den långa tid jag levde i tron att jag var var mindre värd än andra. När jag ständigt fick höra att mina drömmar var korkade, mina tankar dumma och mina känslor fel, så skyddade jag dem ändå så ömt och plockade fram dem ibland när jag var ensam.

Med tiden har jag lärt mig att glänta på locket ibland. Att dela mina drömmar med andra. Plocka fram dem i ljuset. Många svårigheter har gett mig mer styrka. Stort stöd har gett mig mer tro på mig själv och jag vet att många svar finns där, väl gömda i mitt innersta.
Kanske är det dags nu? Dags att låsa upp helt. Dags att pröva mina vingar och se om jag kan. Alla drömmar kanske inte bär hela vägen fram, men de kan ge nya erfarenheter, nya kunskaper och insikter. Någon dröm kanske håller att förverkliga. Någon dröm kan bli sann.
Hur vet man om man inte vågar prova?
Var rädd om dina drömmar, vårda dem ömt. De är en del av dig, av den du är och du är värdefull!



Kram Peggy



Mitt smyckeskrin är gjort av tändsticksaskar och dekorerat med ljuvliga papper, pärlswirl och blommor som jag fått i present.

Kärlek och glädje.

Jag har myst vid pysselbordet i några timmar. Resultatet blev en ny layout om min stora son.

Ett helt underbart foto, taget i somras. Det är så mycket kärlek och glädje i bilden. Precis så som vi brukade ha det.

En bild säger mer en tusen ord

Kramar från en mamma som längtar, saknar, sörjer och hoppas.

Peggy

Idag blir det bilder från en gammal layout, som jag vet att jag visat här på bloggen förut. Men layouten har ett stort symboliskt värde som jag inte har berättat om och jag tyckte att det passade bra nu.

Jag gjorde layouten till en sybercrop som scraplyckan anordnade tidigt i höstas. Den är gjord med ett kit, som man kunde beställa hem i förväg.

I kitet fanns en vanlig, brun papperspåse och det var den som passade så bra till denna layouten.

Den handlar helt enkelt om att jag ville stoppa ner allt gammalt, negativt jag varit med om i mitt liv, i en stor påse. Knyta till ordentligt, vända ryggen till och bara se framåt. Att lämna det gamla bakom mig och gå mot nya, positiva erfarenheter.

Allt kommer att blir bra.

Det är dessutom mitt ex. som har tagit fotot på mig. Han som har gett mig alla otäcka minnen och hemska erfarenheter som jag vill stoppa ner i säcken och inte ägna mer av min tid till. Nu gick det ju inte riktigt som jag önskade. Han vägrar ge upp, vägrar släppa taget, vägrar att låta mig skapa ett liv där jag är lycklig. Förföljer mig ständigt både praktiskt och känslomässigt.

Nu har jag ännu fler saker att stoppa ner i säcken och sedan tror jag att jag bränner den!

Jag lyssnar på "spring för livet" från melodifestivalen och sörjer. Sörjer att det är så många som råkar ut för detta. Det är inte bara en tröst att veta att man inte är ensam. Otroligt känslomässigt träffsäker text.

Tusen kramar till er alla. Ta hand om varandra.

Peggy

Orka kämpa

Vi har alla våra fighter att kämpa. Vi har alla våra mål att kämpa emot. En del stora, en del små. Ibland hårt ibland lättare. Men ingen tjänar på att jämföra sina problem med andra. Tänka att; jag ska inte gnälla, det finns alltid de som har det värre. Nej gör tvärt om. Berätta vad du går igenom och hur du känner dig. Det finns alltid människor som förstår och som kan stötta dig och det är guld värt.

Jag har vågat berätta.

Jag är glad att jag började berätta, redan för ett par år sedan. Det gör att mina vänner förstår lite mer av det som händer nu. Och de finns där. De stöttar mig, kramar mig, hjälper mig upp på fötter varje gång jag faller.

Som flera av er vet så kämpar jag för mina barns rättigheter.

Mina barns rätt till en trygg vardag.

Mina barns rätt till sin mamma.

Mina barns rätt att slippa bli psykiskt misshandlade av sin pappa.

Mina barns rätt till att gå i skolan, varje dag.

Mina barns rätt att komma hem.

Som ni förstår är detta en oerhörd svår och jobbig kamp. Det är tungt och svårt att bära. Jag blir ledsen, orolig och rädd. Jag blir arg och förtvivlad. Jag blir hoppfull........

Och utan mina vänner vet jag inte om jag hade orkat.

Jag måste orka. För barnens skull.

Men jag vet inte om jag hade klarat det.

Jag försöker att fokusera på det jag har som är positivt.

Försöker förstora upp alla positiva detaljer och glädjas åt dem.

Försöker att göra saker som får mig att skratta och må bra, mitt i elendet.

På så vis är det lättare att orka med det svåra. Att orka kämpa vidare. Att inte ge upp.

Jag måste intala mig att allt kommer att bli bra.

Layouten handlar om Michell, en av alla vänner som stöttar mig nu.

Hon har kämpat sitt eget slag. Mot kilona.

När bilderna togs hade hon gått ner 50 (!) kilo. Det kan inte ha varit lätt, men det är så häftigt att se. Hoppas du är riktigt stolt över att ha lyckats uppnå ditt mål, Michell.

Ta hand om era vänner och krama allihop. En kram behöver man alltid.

Peggy

Liv....MITT LIV

Det första jag gjorde mig av med efter skilsmässan för fyra år sedan var fasaden. Den vidrigt äckliga tomtebolyckefasaden. Den tråkiga, fula perfekta fasaden.

Hans fasad.

Den som jag ändå aldrig kunde leva upp till. Jag ville ha tillbaka livet. Mitt liv. Jag ville släppa in männsikor. I mitt liv. Jag ville vara äkta, ärlig, levande. Jag hade saknat det så mycket. Det finns ingen vän som bryr sig om små gruskorn i hallen, en och annan dammråtta under sängen eller disk från igår på diskbänken. Jag bryr mig inte heller. Jag vill mycket hellre spela spel eller läsa saga med mina barn. Diska kan jag göra sedan.

Det finns ingen vän som tror att du alltid är glad, som inte tycker om dig om du visar att du är arg, ledsen eller besviken ibland. Jag släppte in folk i mitt liv igen. Började berätta. Och de förstod. Jag är inte perfekt. Jag är inte ständigt lycklig. Jag har inte alltid välstädat hemma och jag har inte alla senaste teknikprylarna i mitt hem.

Jag VILL inte vara perfekt.

Jag vill bara vara jag.

Glad, lycklig, ledsen, arg, stark, sårbar.......Jag är allt, jag vill vara allt. Och nu, när ingen längre, med våld, tvingar mig att låtsas att mitt liv är perfekt, vågar jag vara allt. Ge allt. Ta emot allt.

Stor kram

Peggy

Fotografierna på layouten är tagna av världens bästa fotograf My. http://www.myfoto.se/ (sätt på ljudet och njut!)

LYCKA

Äntligen, äntligen, äntligen. Att leva i denna känslomässiga, fruktansvärda bergochdalbana är oerhört jobbigt. Så svårt. Längtan, kärleken, oron.

Nio veckor!

Nio veckor, det kan vara en väldigt lång tid. I detta fallet en outhärdlig lång tid för mig. Tänk då hur långt det upplevs av barnen. Dessa oskyldiga små liv som inte har fått välja själva. Som bara använts som maktmedel. Mot mig. Man blir så ledsen. De förstår inte. De har saknat oss. Jag vill bara krama, trösta, säga att allt kommer att bli bra igen.

Men denna helgen har det varit lycka. Två var hemma igen. Lättnaden över att se att dem, dela dagen med dem. De har längtat lika mycket som jag. De har uttryckt stor saknad, lättnad, glädje, denna helg. De har kramats, varit nära, skrattat. Nu vill de stanna här i nio veckor. Det har de båda sagt. Flera gånger. Önskar så att de fick.

Ta hand om varandra och kramas mycket.

Peggy

Hej på er alla!

Hoppas allt är bra med er.

Förutom att min dator dog för ett tag sedan, är det mesta bra här hos oss. Men någon julkänsla vill inte infinna sig trots all snö och kyla.

Ibland förändras livet på sätt som man inte riktigt har tänkt sig och på grund av orsaker som det känns som om man inte kan råda över.

Efter att ha njutit i mitt paradis i tre år. Mitt stora, gula hus på landet, som jag alltid drömt om, har vi nu fått beskedet att vi måste flytta.

Det är med vemod som min energi just nu går åt till att leta ny bostad och fundera ut lösningar på allt runtomkring.

Det löser sig säkert.....det mesta gör ju det :-)

Och vi ser alla fram emot jullovet och en lugn skön ledighet tillsammans.

Kram till er alla och en riktigt god jul!!!

Peggy

Nytt år

I dag börjar mitt nya år.

Under några dagar har livet stått stilla.

I dag börjar det om.

Livet är viktigt, kärleken är viktig, tiden är viktig.

Den tid vi har.

Ta vara på den, på er, på oss, på varandra.

"Älskar mamma, älskar pappa, älskar William, älskar Danielle,

älskar farmor, älskar Dennis, älskar ALLA!!!"

Så sa min son Lukas när han var fyra år.

Jag känner så just nu.

Jag älskar så många, så mycket, på så olika sätt.

Och jag känner mig älskad.

Kärleken är varm och trygg.

Kärleken ger styrka.

Kärleken sprider sig som ringar på vattnet.

"Livets hemlighet; allt kommer att bli bra"

Tusen kramar till er alla

Peggy

I morgon tänkte jag bjuda på ett utdrag ur "godisboken"

Mörker

Varför finns det alltid människor som inte kan lämna andra ifred. Låta andra få leva sitt liv och vara lyckliga?

Det är så svårt, det gör så ont i mig att se mina närstående bli lidande och inte kunna göra något åt det.

Älskade, älskade.

Önskar jag kunde vara hos er....ALLTID.